Min Fairphone är här

I helgen hämtade jag ut den, min nya telefon. Fairphone. Det var med spänd förväntan jag öppnade paketet ...

Hej! Du ser snäll ut.

Naaaaajs!

Plockar fram guideboken, som är skriven på ett avspänt och pedagogiskt sätt.

SIM-kortet: Hej då Sony Ericsson knapptelefon! Nu hoppar jag över till Fairphone.

Nu har jag använt den i några dagar och det tar ju ett tag att vänja sig tillbaka från iPhone (som min jobbmobil är nuförtiden) till Android. Men det har gått ganska bra.

Några plus och minus hittills:

+ Den är aningen tyngre i handen, vilket jag gillar --> lättare att känna av.
+ Den låter dig själv styra vilka system du vill använda. Google-paketet (eller Apple-grejerna) är inte förinstallerade. Du kan t.ex. själv välja vilken "app-hämtar-app" du vill använda, inte låst till Google Play eller Appstore. (Jag laddade dock till slut ner hela Google-paketet ändå ...)
+ Den är väldigt snygg!
+ Den har snabb tillgång till ett slags flygplansläge som heter Peace of mind. Den kan dessutom sättas på timer.
+ ... det kan även av- och på-funktionen. Har inte använt den än, men känns behändigt.
+ Den har plats för två sim-kort. Bra! Dock inget unikt jämfört med andra Androider.
+ Den är väldigt lätt att öppna och pilla med själv. Dock inte heller detta unikt bland Androider.
+ De mest använda apparna, och de senast använda, hamnar automatiskt på startskärmen när du väl börjat använda dem. Går även att ta bort detta.
+ Den kommer inte med någon laddare för att det är onödig produktion. De menar att de flesta redan har ett gäng standardladdare hemma i lådorna. Japp! Vi hade tre stycken ... :)
+ De har en bra supportsida. Även om jag har hört andra klaga på supporten, så har jag fått svar på nästan alla mina frågor.
+ Den känns öht som att den går att anpassa väldigt mycket för ens egna behov och preferenser.

- Den är inte lika stark som t.ex. iPhone 5 eller 6, eller andra supermobiler.
- ... vilket gör den något långsammare ibland.
- Gränssnittet är aningen mindre användarvänligt än iPhones (nu när jag till slut lärt mig iPhone ...), men det är ungefär som HTC-gränssnittet jag hade tidigare.
- Aviseringarna är lite sega.
- Instagram och Twitter fungerar sämre än i min iPhone än så länge. Kan bero på den svagare processorn.
- Lite krångligt med en del ljud-relaterade grejer i apparna.

Nu vet jag inte om en del av det här kommer att ge sig. Jag använder både min jobb-iPhone och min privata Fairphone parallellt, vilket känns lite schizzat än så länge. Nåja. Uppdaterar när jag kommer på något mer. Och återkommer med en ny rapport när jag haft den ett längre tag.

Snart en Fairphone i min hand

Min gamla trotjänare, den sjuåriga knappmobilen, har börjat krångla sen några veckor. Det är dags att låta den somna in och skickas vidare.

Så här pigg är den inte längre ...

Jag slängde ut frågan på Facebook om vad jag borde köpa i stället. De flesta tipsade om de vanliga monstren. Men så nämnde någon rättvisemärkt och jag mindes plötsligt att jag lovat mig själv - här på bloggen, till och med? - att köpa en "snäll" mobil.

Letade fram Fairphone, läste några recensioner av den och kollade igenom fakta. Den skiljer sig inte nämnvärt från alla andra, rent funktionsmässigt och den kostar ungefär lika mycket som de flesta. Skillnaden är att de tydligt redovisar vart pengarna går och är måna om att tillverka den så rättvist och miljövänligt som möjligt (konfliktfria mineraler etc). Dessutom går en del av pengarna till ett projekt för återvinning av gamla mobiler i Ghana.

Det var inte mycket att snacka om. Tjugo minuter senare var det klart.

Efteråt kände jag nästan eufori. Dansade runt i vardagsrummet en stund. Tänk vad lite hållbarhetstänk kan göra för en fredagkväll.

Nu är det bara att vänta. I ett antal veckor.

Inte som andra presidenter

I går läste jag en intressant artikel om Uruguays president Mujica i DN. Läs den gärna. En helt klart annorlunda man med starka åsikter. Kring hållbarhet och annat i livet. Fascinerande. Välskrivet av Henrik Brandão Jönsson.

Saxat ur artikeln:

"Uruguays president menar att vi lever i ett cyniskt konsumtionssamhälle.

– Du har tio par skor, men du vill ha trettio. När du har trettio par skor vill du ha femtio. Köphetsen tar aldrig slut. Vet du vad aymaraindianerna i Bolivia bruka säga? frågar han och ser mig i ögonen innan han själv svarar på frågan:

– Fattig är den som hela tiden behöver mer."

Begagnat populärare än nyproducerat

Under semesterveckor i en enslig stuga i skogen utan så vidare värst mycket täckning på mobilen hamnar du automatiskt utanför nyhetsflödet, vilket för mig har varit hur skönt som helst i sommar.

Nu när jag kom hem igen och börjar jobba i morgon råkade jag se/höra det här och blev toppenglad!



Läs artikeln och se bilder här på P4 Västernorrlands hemsida.

Resultatet av undersökningen kom redan strax efter midsommar (läs den hos Naturvårdsverket), men det var väldigt kul att branschen kunde bekräfta ökningen.

Jag tror bestämt att jag undslipper mig ett litet JIPPIIIII!

Gamla vanliga grejer får ny dimension

Vill tipsa om en finsk konstnär som heter Caroline Slotte som använder sig av redan befintliga vardagliga objekt, som keramikskålar eller tallrikar, som hon arbetar om och gör till nästan magiska ting. Det kan du läsa om på Carolines hemsida. Otroligt inspirerande. Vilket precisionsarbete!
Hon snidar även ut vardagliga ting ur trä, typ sugrör och andra plastsaker. Plötsligt får formen på en gammal PET-flaska ett annat estetiskt värde. Kolla in artikeln om henne här. Hela hennes arbete blir som en påminnelse om hur vi förhåller oss till, hanterar och värderar våra vanliga saker.

Tack till Susanna för länken.



Detta är en slags dubbel-postning från En stund i skogen.

Shoppat begagnat på Malta

Var med kören på Malta sista veckan i maj och hade kollat upp att det faktiskt fanns massor av second handbutiker där. Framför allt drivna av organisationer som idkar välgörenhet för djur.

Jag hann tyvärr bara besöka två stycken, som drevs av SASG. De var ganska sunkiga i bemärkelsen att de var rätt små, dammiga och luktade så där instängt, men min mamma hittade en vit tjusig kavaj för 3 € och jag lyckades fynda ett underbart halsband med tillhörande armband för 1 €! Värt promenaden alltså.

Gult är underbart!

Undrar du över andra ställen att handla begagnat på Malta, finns information här hos SPCA eller hos PAWS Malta.

Tandkrämen - lösningen!

Du minns den, va? Hygienartikeln jag försökt bli av med genom att byta den på olika ställen, vilket jag inte lyckats med och skrivit om här, här, här och här ... Ett litet tandkrämsok på mina axlar.

Idag gjorde vi en rejäl rensning i förrådet för att få plats med vinterdäcken till vår sommarbil (jo, vi har köpt bil, men den är bensinsnål och begagnad och ska säljas vidare eller ställas av när vintern kommer, jag lovar). Helt otroligt vad en hittar på hyllorna! ... Gamla flaskor med t-sprit eller fogskum, en baden-baden-madrass utan stol, gamla disketter, äckliga gamla mattor, tomma målarfärgburkar, tomma kartonger (!) ... Vi åkte med ett rejält lass till Kretsloppsparken och gjorde på så vis plats för vinterdäcken och mycket mer.

Vad tror du jag slängde i "farligt avfall", mer än fogskum, spritpennor och diverse aerosolburkar? ...

Där ligger den, redo att förpassas till rätt ställe.

Just det! ÄNTLIGEN blev jag av med det bekymret! No more triclosan toothpaste!

Vi lämpade dessutom av två tältsängar som mest samlat damm i förrådet. Sängar vi faktiskt köpte på samma ställe för några år sen, men som inte är så sköna att ligga i om man är av vuxenstorlek.

- Det är återvinning, det! sa killen som hjälpte oss att lämna allt på rätt ställe.

När vi åkte därifrån hade vi köpt en stabilare variant som håller för en fullvuxen. Etthundratjugo kronor. Kretsloppsparken är toppen!

Klädbytarkväll nummer tre

Något färre deltagare den här gången och jag insåg efteråt att det optimala antalet ligger någonstans 6 - 9. I kväll var det två som premiärdeltog och resten var lite av veteraner. Mina fynd blev - tro det eller ej - bara svarta, grå och vita.

Tre stora kassar med kläder, skor etc lämnas till Erikshjälpen om några dagar och två stycken normalstora stannar kvar till nästa gång (nummer fyra), som antagligen blir efter sommaren. Det hade gått aningen för kort tid mellan förra gången och den här, tror jag. Det var i alla fall en känsla jag fick. Suget var inte lika stort som sist (vilket i och för sig är bra). Vi får dock se om jag orkar vänta så länge till nästa. Kanske får panik och vill bli av med påsarna i garderoben ...

Uppdatering 22:55: Ser nu att det hade gått längre tid sen den senaste än mellan första och andra klädbytarkvällen, så min tes ovan håller inte. Kanske har med säsongen att göra?

Resor främjar shopping

Tänk vad en semestervecka kan göra för garderoben! Några dagar i Åbo och ett knappt dygn i Stockholm gav följande (begagnade förstås) tillskott:

1 blommig multifärgad blus (UFF i Åbo) - 10 €
1 par kanariegula shorts (UFF i Åbo) - 8 €
1 svart gubbkeps (UFF i Åbo) - 5,50 €
1 blommig svartrödbeige top (UFF i Åbo) - 7 €
1 knallgrön t-shirt/klänning (UFF i Åbo) - 4,50 €
1 vit Triumph-bh (Myrorna i Åbo) 4 €
1 orangerutig flanellskjorta (Myrorna i Åbo) - 4 €
1 rosasvart pepitarutig klänning (Stadsmissionen i Stockholm) - 100 kr
2 par ascoola solglasögon (Stadsmissionen i Stockholm) - 40 kr/st

Jag är helt kär i alla plaggen. Blev påmind om att det är så en ska shoppa, när det verkligen känns superrätt. Inte bara för att det råkar vara billigt och begagnat. Å andra sidan borde det innebära att det på sikt bli svårare att köra en in/en ut-principen, eftersom jag blir så fäst vid alla plagg ... Å tredje sidan kanske shoppingbehovet och -lusten också minskar tack vare att jag blir nöjdare och nöjdare, haha!

Jag kör alltså fortfarande efter principen en in = en ut, så garderoben är tömd på:

2 klänningar
1 par shorts
1 svart långärmad tröja
1 svartvit festtop
2 par solglasögon
1 svart kofta
1 salt-och-pepparfärgad keps
1 bikiniöverdel

Ny bekantskap med sprängtickan

Den här veckan har vi en couchsurfare boende hos oss. När han kom hade han två proppfulla plastkassar med sig med vad han sa var något som kan bota cancer. Knytnävsstora svarta knölar i plastpåsar. Sprängticka. Tydligen växer den här parasiten bäst i de nordliga delarna av världen, framför allt i Ryssland. Men inte bara där.

- De växer på björkar typ överallt här uppe! Jag kan koka te på dem som ni kan få smaka.

Aningen skeptisk drack jag en kopp, svart som kokkaffe, och den smakade riktigt ok. Som skog. Sen sökte jag upp sprängtickan på nätet och upptäckte att det verkar vedertaget att den är en kraftig antioxidant. Och så finns den alltså på var och varannan björk här i krokarna. Coolt.

Men när jag var ute i parken i kväll synade jag varenda björk jag gick förbi. Hittade en sprängticka. En. Jag kunde dessutom inte ta loss den eftersom jag inte hade någon kniv eller liknande. Och det var kanske lika bra, för den omfattas tydligen inte av allemansrätten, utan man måste fråga markägaren om lov ...

Den där koppen tick-te verkar i alla fall inte ha gjort någon skada. Nu kommer jag att hålla ögonen mer öppna under promenaderna.

Det här är ännu en korspublicering från En stund i skogen.

Korsbefruktning

Hoppsan! Jag skrev visst ett inlägg på den andra bloggen, som lika gärna hade kunnat passa här. I alla fall länkarna i inlägget.

Läs gärna här om hållbara ekologiska hus och annat naturvänligt.

Låt sminket leva tills det dör

I går tömdes den på sin sista gnutta färg. Rougen jag köpte för drygt två år sen. Tänk att jag faktiskt skrev att den höll på att ta slut i april förra året. Inte förrän nu behövde jag alltså börja använda presenten jag fick då.

Som sagt. Smink räcker mycket längre än du tror. Använd upp det du har innan du köper nytt. Annars kanske både den nya och den påbörjade produkten hinner bli för gammal innan den tar slut.

Inte en endaste liten smula kvar.

Citerad och nyshoppad

Vad härligt det är med cyberrymden ibland! Här gick jag och hade dåligt samvete för att jag inte skrev några nya inlägg så värst ofta, och så får jag ett helt blogginlägg tillägnat onytt-året, hos Köpstoppsbloggen! Wow!

Det finns för övrigt massor av inspirerande och matnyttiga inlägg där. Läs och klicka!

Kan också rapportera att jag shoppade lite i helgen. Nytt? Nä, nä, nä, här ballar vi inte ur helt i första taget, inte.

• Svarta brutala kängor, svarta chinos, svartvitrandig slips (jag har börjat med slipsfredag sen ett tag tillbaka och sortimentet behövde fyllas på), två halsband att "slakta" och en virknål - 175 kr på Myrorna
•  Grönvit kjol, en svart mjuk innejacka med underbar krage och en svartvitrandig skjorta - 100 kr på Emmaus.

Dags att rensa ut motsvarande ur garderoben ...

Cykel det nya svarta

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: att cykla äger! Senaste argumentet för fler cyklister i stadsmiljön läste jag i en artikel i DN häromdagen. Mycket siffror och statistik, men ändå intressant läsning. Och en helt ny vinkel på bilismen, som jag inte hade hört sen tidigare.

Bil är omodernt. Cykel är det nya svarta.

Den trenden hoppar jag på alla dagar i veckan. Pling pling!

Första nyproducerade inköpet - en mössa

Här har jag gått och skrutit över att jag inte köpt något nyproducerat ... Det har jag ju visst! Insåg det i dag, när jag drog iväg på bandymatch. För någon vecka sen (typ) skrev jag in uppgifterna från ett inbetalningskort. Härmed presenterar jag ... *trumvirvel* ...

Selånger bandy-mössan!

Jag är väldigt glad över att just den här mössan blev den första nyproducerade produkten jag köpte efter onytt-året. Av flera anledningar:

• Det är en supportermössa som syftar till att visa stöd för en idrottsförening som inte har det särskilt fett ekonomiskt.
• Den är virkad av en mamma till en av funktionärerna på matcherna. För hand! (Hon lär ha sagt att "jag vill inte se blått, vitt och rött garn mer på åratal!" efter att ha virkat ett otal mössor ...)
• Sporten den stöttar - bandy - är en klassisk vintersport som tyvärr för en alltför undanskymd tillvaro i skuggan av ishockey och innebandy.
• Jag bär den numera stolt på varje match jag bevistar.
• Det är inte en onödig manick eller slit-och-släng-vara, den här är producerad med stor hängivenhet.

Det hade kunnat bli vad som helst, men det blev en hemvirkad supportermössa för 150 kr. Tack Selånger SK Bandy för att jag får vara en del av er historia!

(Dock: den kliar lite i pannan efter ett tag. Men det gör inget! *gnolar* "Snabba ryck, det är parollen, först på bollen, SSK ...!)

Därmed är onytt-året officiellt över. Oåterkalleligen, på riktigt.

Ringar på vattnet - en tvål

Häromdagen kom en av killarna på jobbet och la en liten plastpåse med någon slags vit klump på mitt skrivbord.

- Här får du. Det är min son Aron som har tillverkat tvål, som han gav bort till hela släkten i julklapp. Han tyckte att du skulle få en. Den är helt ekologisk och gjord på olivolja och kokosolja (tror jag han sa) ... Den är helt doftfri.

Jag minns inte den sista ingrediensen som var natriumnånting. Men wow! Hans son hade alltså läst artikeln i ST och tyckte att jag skulle få en hemgjord tvål, bara så där. Tack snälla Aron! Inspirerande.

Jag ska spara den och vårda den ömt. När vi har gjort av med några fler av alla små hotelltvålar som har lagrats i badrumsskåpet ska jag ta fram Aron-tvålen och tvätta mig med andakt.

Svart på vitt om onytt-slutet

I dag fanns den där i Sundsvalls Tidning, artikeln om mitt onytt-år. På nyhetsplats! Lite konstigt, kände jag när jag läste den till frukosten i morse, men de kanske inte hade så många scoop precis inför idag ...

Läs artikeln här om du vill.  Och klicka gärna in på Marcus Bohlins text om konsumtion också. Läste den med behållning.

En helt annan grej, när vi var på storaffären i eftermiddags och gick förbi en hylla med billiga värmeljus frågade min man om vi behövde köpa fler. Reflexmässigt svarade jag:

- Värmeljus? Nej, det kan man köpa på second hand!

Han log nöjt och det blev inga ljus köpta. Kändes skönt. Undrar när det första nya inköpet kommer att dyka upp ... Du lär få höra om det när det händer!

Rädda coola lampan med krita

Fick en fantastiskt fin taklampa av min vän M häromdagen. Orange och schnygg ... Dessutom lämnade hon efter sig tio skåpknoppar i orange plast, som jag definitivt ska använda till kommande renovering av valfritt rum/möbel.

 

Tyvärr hade den några skönhetsfläckar i form av målarfärg. Du vet när man skrapar mot en målad yta och så skavs lite av färgen av mot lampans yta. Inga problem! Vad gör man inte för att kunna ge en ascool lampa ett nytt liv!

Du behöver:
1 skolkrita/tavelkrita
Tålamod och försiktigt precist handlag

Du stryker helt enkelt försiktigt men bestämt med kritans topp mot fläcken. Den finpulvriga kritan "slipar" då bort färgfläcken hur effektivt som helst!

Liten fläck på lampan.

Kritan mot ytan, försiktigt men bestämt.

Fläcken borta!

Det enda kruxet är att det kan bli aningen mattare yta just där du dragit, men det syns ju inte när lampan är tänd. Och antagligen inte när den är släckt heller ...

Jag drar till skogs

Nu har jag bestämt mig. Årets uppdrag blir mer personligt än det förra. Syftet är inte lika globalt applicerbart, men förhoppningsvis kommer det att putta mig i en positiv riktning och kanske även eventuellt inspirera andra.

Av de varianter jag hade tänkt på har jag valt att "bli en friskus". Det i sin tur är tänkt att bidra till att fler av mina skapande-projekt blir av. Att jag får igång min handlingskraft när det gäller det kreativa. Jag har så många idéer till saker jag vill skapa, men jag får ju aldrig tummen ur!

Läs mer om hur det hela ska gå till på En stund i skogen. Det är där min resa mot ett friskare och mer konkret kreativt liv kommer att ske. (Layouten där är inte optimal, men jag får nog till den snart ...)

Men den här bloggen kommer som sagt att fortsätta leva, även om det kan bli glesare mellan inläggen. För jag tänker minsann inte sluta värna om miljön och hållbarhet!

Första dagen utan onytt

Från och med i dag får jag alltså köpa nyproducerade saker. Känns väldigt konstigt. Jag har verkligen ingen lust med det. Hoppas den känslan stannar kvar länge.

Passande då att Sundsvalls Tidning var på jobbet och intervjuade mig för en uppföljning av artikeln de hade i tidningen i maj. Precis som förra gången kändes det inte som om jag fick något vettigt eller konkret sagt, men jag hoppas att det kan bli något bra ändå i slutänden. Linette, som intervjuade, frågade bland annat om jag hade belönat mig själv för att jag nu (i princip) har klarat av onytt-året.

- Belönat? Nä, det har jag inte tänkt på faktiskt.

Det är helt sant. Inte haft en tanke på det. Jag vet inte heller vad belöningen skulle kunna vara. Just nu känns det som belöning nog att ha den här erfarenheten, som har gett mig så mycket på så många plan.

Har för övrigt inte bestämt mig för något nytt projekt, men det lutar åt något skapande. Med något vettigt syfte. Och hårda regler, haha!