Skapandet som kom av sig

- Målar du något nuförtiden?

Vet inte hur många gånger jag har hukat när någon ställer den där jobbiga frågan. Svaret blir alltid ungefär detsamma:

- Nej, alltså jag skulle ju vilja, men jag kommer mig inte för. Jag har så lång startsträcka och tiden räcker liksom inte till. Med jobbet och allt ...

En ungefärlig sanning. Varje gång känner jag också skammen längs ryggraden. Skammen inför mig själv för att jag vill, men inte gör något åt det.

Jag försökte lite smått i veckan. Började som vanligt med att plocka fram gamla påbörjade alster som inte blivit klara. Det är ofta så jag gör, av rädsla för att inte åstadkomma något. Tänker att  jag gör klart den här först, så kan jag börja på något annat sen. Det är ju enklare att slippa det blanka arket, slippa hitta på något nytt. Jag kom bara några myrsteg framåt. Kände mig liksom håglös och utan riktning. Oinspirerad.

Men så häromdagen tänkte jag på det där att skapande "består av 90% transpiration och 10% inspiration". Jag plockade fram ett skruttigt skissblock och närmaste färgpennor jag kom åt, och så ritade jag och ritade och ritade. Och ritade lite till. Tog en kort paus, ritade ytterligare lite. Fortsatte på den första, började på en ny, och så vidare.

Nu har jag tolv skisser och skulle kunna göra många fler. Känslan! Skisser till nya stora målningar. Det här kan bli något!

Det är bara ett litet problem. Jag har inget att måla på. Inget att föra över skisserna till. Inga pannåer, pappskivor, dukar eller ens brädor. Och jag får inte köpa nya. Kanske har brorsan något i garaget ... Eller kanske har någon byggarbetsplats överblivet material som går att använda ... Hoppas ... Nu vill jag hålla kvar inspirationen, om jag så ska transpirera hela veckan!