Jag har så dåligt samvete.
Jag har svarat på tre annonser på Blocket om träningsskor, men efter att ha konsulterat min luttrade shoppa-begagnat-på-nätet-kollega Lyckemig, så backade jag, eftersom det tydligen var viktigt att veta att innermåtten är rätt.
I eftermiddags gick jag således in på både Intersport och Stadium för att prova storlekar. På nya träningsskor ...
Åh, det kändes så ruttet att liksom låtsas att jag tänkte köpa! Särskilt på Stadium, där en otroligt hjälpsam Viktor förklarade, hämtade storlekar, berättade om skillnader mellan olika märken, olika dämpning, smidighet, luftkuddar, barfotaskor, pronering/supinering, skors livslängd osv ... Till slut hade jag nästan provat tio olika modeller och hade valt bort alla utom tre. Och så säger jag det:
- Jag måste smälta det här lite. Fundera ...
Han undrar då om jag vill att han ska lägga undan något av paren och jag svarar nej efter ett ögonblicks eftertanke.
Jag kände mig som värsta bedragaren.
Och nu sitter jag här och skannar begagnatmarknaden igen. Med nya fräscha ögon och mer kunskap. Och ågren.
Dels för att den där Viktor var så snäll och hjälpsam och jag inte köpte något. Dels för att jag faktiskt ljög, kändes det som. Mitt sinne ljög i alla fall. Jag undanhöll honom sanningen, att jag aldrig hade tänkt köpa något där från början och inte kommer att göra det heller.
Åh, vad jag skäms!
(Det är för en god sak. Det är för en god sak. Det är för en god sak. Det är för en god sak. Det ÄR för en god sak. Faktiskt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.